Begrunda och undraKasta en blick och Låt dig förundraMen kom inte näraFör rör du så dör duI denna historia som vi levtVad kan kallas äktablickar som gavs och ord som skrevsAlla handlingar som vi försmäktatDet är kanske lönlöst att letaför vad finns mer att berättaNär vi har förlorat något somVi inte har råd att ersätta Men när jag inte tänkerVill jag ha ditt ansikte i mina händerVäldigt lite betyder så mycketOch jag vill lyssna på ett andetag i sänderTa all den luft du kräverFör jag älskar hur du låterNär du gråterEfter något som du behöverOch jag brinner till när jag ser hurVi sprängs till liv i Varje fotografiFör inga har varit vackrareÄn oss, i ögonblick som på filmRör du då, lever du då?

Bara sitt och lyssnaKan du höra ljudetAv oss, när vi ärAlldeles tystaBara lyssnaEfter en plötslig startOch ett tvärt slutSaker man aldrig ser klartmen passa på att njutnär vi ökar vår fartden gör mig blindFast du kan bara bejakahar du sträckt ut din handmen inte fått något tillbakahar du bränt dig för många gångeroch ännu inte slutat skakadå är du precis som jagSäg mig om du, my dearHar väckts ur din sömnNär du i din drömRopat ut till alla domDu aldrig kunnat älskaDå är du precis som jagFör vilken värld är vi skaptaHär har vi inte fått en chansoch vilken jord är den utansargade själar och arroganströstlösa försök att fånga romansMen vet duAtt när du tog mig i din handBefriade du mig från allt dettaTog mig till ett nytt landOch jag önskar jag kunde göra detsammaSom det brann tillSå härligt ljuvtOch om vi villKommer vi så småningomAtt dö med stil

We will find the rightMovements to makeAvoiding past mistakesRecognizing foot prints to traceIts timeFor making things happenTo pack up our bags and goWe will always knowWhere we came fromWhere we had time to growBaby, I miss youThe good things take timeAnd this one seems built to lastA lifetime

Känner du dig stundtals oländigEnsam och strandadSom om himlen vi delarplötsligen gick förloradOch där står du, OomfamnadVi har byggt en liten kojaDär gömmer du ossNär världen och dess minnenOvälkommet tränger sig på Där pratar vi vårat språkMed ord och uttryck som inga andraMen det är fraser, som likaså jagStundtals har svårt att förståUr din mun trillar ord som bedårarMen dina ögon kan inte ljugaDu känns så väldig vagNär du är vaken och klarDu tar mig endast dåJag är naken och svagDå vill dina ögon samma som din tungaVerklighet faller ur min världslighetDu sprider din varmhet, ochEnbart du existerar i min närhetdet känns så bra, så brasom du en gång, så vackert sajag vill aldrig somna dåjag vill känna hjärtan slåjag vill känna att jag kan nåoch jag vill aldrig sluta måprecis som du låter mig fåvarje gång som jag vaknartänker jag på dig, på detsom jag hade igåroch allt som vi inte förmårsamlar jag i en liten tår Men efter natten lämnas inga svarOch jag undrar så innerligt Morgonen efter, vad finns kvarbara en sol och dess strålarsom ingen av oss förtjänardet känns så bra, så brasom du så vackert saär det allt du vill ha

Minns du din undranOm din doft, hur den vaOch hur jag hesiteradeHur jag vacklade, men aldrig saVad jag tänkte på, men aldrig gav svar Den sätter skräck i migNär vinden bär den min vägFör vem vet vad den kan göra Förtrolla, förstöra eller förgöra?Och jag kan inte hindra denMen jag kan avsmaka värmenNär du kramar med din handAlltid när jag nästan släpper tagetTar du fast mig igenOch jag kan inte hindra digsom doften av rök från en eldHar du fäst dig i min varje tankeOch det är bortom allt mitt förståndFör det skulle inte vara möjligt men jag kunde inte hindra detdoften trängde in i därgenom sprickor och risporoch den bräckliga hjärta jag bärblev berusad av någotsom det inte vet vad det ärvad kan mitt hjärta säga Om din doft är underbar?det vet ju bara att det bedårasOch den talar till det som ingen annansOch inget kunde hindra den