Förmår du att skina igenen gång till, bara för migblända min förmåga att segör mig blind för det helajag bedåras så, just dåi den stund som du lerur djupet av dina ögongör det igen, endast för migför jag är utan det som kännsoch jag längtar efter det som brännsdet är inte samma känslori avsaknad av din varma handoch kanske jag aldrig skullekvarlämna som jag har gjortmen jag skenade inte mot oanvända städerjag flydde ifrån dig, och allt som du ärlöven på träden, namnen på gatornadagar, nätter, timmar, sekunderallt bar ditt namnallt utom vägen därifråndet var så fagert, när allt bytte skepnaddu blev en vålnad i mitt sinnegömd långt, långt därinnefast det gick inte att förträngamitt ljuvliga spöke, du går igenblotta tanken av dig, för mig till rysningarkom hit snart, skräm livet tillbaksi mig, i dig och i oss