Ett fåtal smulor till duvorna, min vän sen vandrar vi hem igenoch jag vet inte vilket håll du vill gådu går bara mitt, när det passar digdå flanerar du runt, med ord som bedrardu kan inte säga att du menar domför du har gett dom till någon annandom orden som vi delade påjag skulle slängt dig, dränkt digförträngt dig, lämnad långt innandu förstörde mig och fnittrademen jag antar att jag saknar skrattetför tystnaden låter mycket värreäven om du bara spelar, såsom du görDå kan jag, om än bara för ett ögonblicktro på att det inte är förfalskat och oäktaIbland kan jag glömma bort verklighetenOch hur den kan te sigLycka till du, min vänMed alla dina åtagandenOch alla dom nyaDu kommer bedra och luraSkrämma och förändraMen allt är inte felÄven om jag inte fick första prisSå var tröstpriserna en vinst i sigOch hur jag än ska bemöda migBlir det svårt att förlora minnet av digFör dig, min vänKommer jag bära med migSom en sista droppe vatten