Minns du din undranOm din doft, hur den vaOch hur jag hesiteradeHur jag vacklade, men aldrig saVad jag tänkte på, men aldrig gav svar Den sätter skräck i migNär vinden bär den min vägFör vem vet vad den kan göra Förtrolla, förstöra eller förgöra?Och jag kan inte hindra denMen jag kan avsmaka värmenNär du kramar med din handAlltid när jag nästan släpper tagetTar du fast mig igenOch jag kan inte hindra digsom doften av rök från en eldHar du fäst dig i min varje tankeOch det är bortom allt mitt förståndFör det skulle inte vara möjligt men jag kunde inte hindra detdoften trängde in i därgenom sprickor och risporoch den bräckliga hjärta jag bärblev berusad av någotsom det inte vet vad det ärvad kan mitt hjärta säga Om din doft är underbar?det vet ju bara att det bedårasOch den talar till det som ingen annansOch inget kunde hindra den