Känner du dig stundtals oländigEnsam och strandadSom om himlen vi delarplötsligen gick förloradOch där står du, OomfamnadVi har byggt en liten kojaDär gömmer du ossNär världen och dess minnenOvälkommet tränger sig på Där pratar vi vårat språkMed ord och uttryck som inga andraMen det är fraser, som likaså jagStundtals har svårt att förståUr din mun trillar ord som bedårarMen dina ögon kan inte ljugaDu känns så väldig vagNär du är vaken och klarDu tar mig endast dåJag är naken och svagDå vill dina ögon samma som din tungaVerklighet faller ur min världslighetDu sprider din varmhet, ochEnbart du existerar i min närhetdet känns så bra, så brasom du en gång, så vackert sajag vill aldrig somna dåjag vill känna hjärtan slåjag vill känna att jag kan nåoch jag vill aldrig sluta måprecis som du låter mig fåvarje gång som jag vaknartänker jag på dig, på detsom jag hade igåroch allt som vi inte förmårsamlar jag i en liten tår Men efter natten lämnas inga svarOch jag undrar så innerligt Morgonen efter, vad finns kvarbara en sol och dess strålarsom ingen av oss förtjänardet känns så bra, så brasom du så vackert saär det allt du vill ha